Jättelokan problematisk och skadlig

Under sensommaren blommar jättelokan. Både invasiv och giftig är den en ovälkommen gäst för många markägare.

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är en flerårig och mycket storvuxen ört som kommer från Kaukasus (Ryssland och Georgien). Den sprids med frön och blomningstiden är mellan juli och september.

Jättelokan - ett hot mot biologisk mångfald

Jättelokan är mycket stor och kan bli upp till tre meter hög. Den bildar kraftiga, ogenomträngliga och täta bestånd som effektivt konkurrerar ut all annan örtflora. Eftersom den trivs både i fuktig och lite torrare jord kan den växa i många olika slags miljöer. Då växten producerar stora mängder frön kan ett bestånd snabbt mångdubbla sin storlek i ett område.

Så fungerar spridningen

Jätteloka sprids i stort sett enbart med frön, men det kan inte uteslutas att jordmassor som innehåller rötter också skulle kunna bidra till spridningen. Växten bildar en stor mängd frön per planta. Fröerna kan spridas med hjälp av vind, vatten, på snö, på skosulor, bildäck samt med jordmassor med mera. För att hindra spridningen av arten är det mycket viktigt att jätteloka inte får sätta frö. Eftersom det har rapporterats om långväga spridning av frön i strömmande vatten är det speciellt viktigt att bestånd utmed åar och vattendrag inte får möjlighet att sätta frö.

Människor sprider jätteloka på olika sätt:

Indirekt spridning när frön fastnar på till exempel skor, däck och
maskiner.
När man flyttar på jord som innehåller frön.
Dumpning av trädgårdsavfall

Naturvårdsverkets faktablad om jätteloka Pdf, 807 kB.

Begränsa och bekämpa spridning på rätt sätt

Begränsa spridningen genom att slå av blomställningarna vid blomning så att frösättning aldrig sker, ca 3 ggr per år.

Bekämpning kan ske på många olika sätt där både slåtter, bete, uppgrävning
och plöjning ingår. Mindre bestånd kan täckas med duk. Eftersom mycket forskning och försök pågår så har Naturvårdsverket samlat ihop erfarenheter från olika bekämpingsmetoder.

I Naturvårdsverkets metodkatalog för bekämpning av invasiva främmande arter redogörs för de olika bekämpningsmetoderna och deras för- och nackdelar.

Var försiktig även med växtdelar från jätteloka.

Tvätta redskap, skosulor, maskiner, skopor och liknande för att inte
riskera att sprida arten vidare. Se till att vattnet vid rengöring inte kan
rinna ut någonstans och orsaka nyetableringar av växten.
Växtavfallet ska slängas i sluten påse i kärlet för brännbara hushållssopor, absolut inte i komposten.
Större mängder växtavfall ska transporteras i slutna säckar till återvinningscentralen. Ta reda på vart på din återvinningscentral du ska
lägga växtavfall från invasiva arter. Det ska absolut inte slängas bland
trädgårdsavfall.
Gör årliga uppföljningar av bekämpningsåtgärder för att ta bort
småplantor tills inga nya plantor dyker upp.

Skydda hud och ögon från kontakt med växten och växtsaft

Jättelokans växtsaft är fototoxisk. Detta betyder att växtsaften
tillsammans med solens strålning kan ge upphov till blåsor och
svårläkta sår på huden. Om möjligt, arbeta ej vid soligt väder för att undvika skador om du får växtsaft på dig.

Eftersom skadorna av växtsaften också kan skada ögonen allvarligt är det mycket viktigt att skydda ögonen vid bekämpning av växten.