Lyssna
Skriv ut
Publicerad
Jättelokan kan vara väldigt problematisk
Under sensommaren blommar jättelokan. Både invasiv och giftig är den en ovälkommen gäst för många markägare. Men ibland förväxlas den med andra, naturligt förekommande arter.
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är en flerårig och mycket storvuxen ört som kommer från Kaukasus (Ryssland och Georgien). Den sprids med frön och blomningstiden är mellan juli och september.
Jättelokan - ett hot mot biologisk mångfald
Jättelokan är mycket stor och kan bli upp till tre meter hög. Den bildar kraftiga, ogenomträngliga och täta bestånd som effektivt konkurrerar ut all annan örtflora. Eftersom den trivs både i fuktig och lite torrare jord kan den växa i många olika slags miljöer. Då växten producerar stora mängder frön kan ett bestånd snabbt mångdubbla sin storlek i ett område.
Använd handskar och annan skyddsutrustning vid hantering av jätteloka
Jättelokans växtsaft är fototoxisk. Detta betyder att växtsaften
tillsammans med solens strålning kan ge upphov till blåsor och
svårläkta sår på huden. Eftersom skadorna av växtsaften också kan
skada ögonen allvarligt är det mycket viktigt att skydda ögonen vid
bekämpning av växten. Alla delar av växten; rötter, stjälkar, blommor och frön, innehåller fototoxiskt växtsaft varför skyddsutrustning är viktig vid närkontakt med jätteloka. Om huden utsätts för jättelokans växtsaft, bör det drabbade området tvättas noga med tvål och vatten och den exponerade huden skyddas från solen i flera dagar.
Kännetecken för jättelokan
Jättelokan kan ibland förväxlas med björnloka, strätta, kvanne eller hundkex. Kanske har du själv stannat till på promenaden och undrat om det kan vara en jätteloka du ser. De viktigaste sätten att avgöra om det är en jätteloka listar vi nedan, så att du inte behöver tveka nästa gång. Ta gärna fotografier om du vill rådgöra eller för att kunna rapportera in ditt fynd.
1. Storleken
Höjden är en avgörande skillnad med övriga flockblommiga växter – jättelokan kan bli uppåt fem meter hög. Om det verkligen är en fullvuxen jätteloka du ser råder det ingen tvekan – ingen av de snarlika inhemska växterna kan bli i närheten så stora. Björnlokan, som i övrigt har många likheter med jättelokan, kan bli max två meter hög.
2. Bladen
Jättelokan har stora bredflikiga blad. Strättan och kvannen som ibland misstas för jätteloka, har helt annorlunda blad som är små och saknar flikar samt är parvis motställda. Björnlokan har snarlika blad, men de är betydligt mindre och nättare. Jättelokans blad kan bli flera meter långa, är rejäla och mer vasst spetsiga i sina flikar än björnlokans.
3. Växtplatsen
Jättelokan trivs bäst på relativt öppen, näringsrik och gärna fuktig mark. Ofta växer den vid mänskligt påverkad mark.
4. Blomman
Jättelokan tillväxer normalt i tre-fyra år innan den blommar och därefter dör. Blommorna är vita i svagt välvda halvmeterstora flockar. Den blommar under sensommaren (juli-augusti eller september) och får därefter bruna fröställningar.
5. Stjälken
Den grova stjälken har räfflor, röda färgtoner och vita hår.
Om du hittar en jätteloka
Jätteloka räknas som invasiv, vilket innebär att det är en art som har förts in i landet och som sprids snabbt, på bekostnad av andra arter. Den är upptagen på EU:s förteckning över problematiska invasiva arter i Europa med lagkrav på bekämpning.
Som markägare är du skyldig att bekämpa jätteloka. Hos länsstyrelsens naturvårdspersonal kan du söka råd och stöd. Hittar du växten på annans mark kan du rapportera in fyndet eller kontakta kommunen. Du får inte bekämpa på annans mark utan lov.
Vid bekämpning av jätteloka är det viktigt att ha skyddande kläder, inklusive handskar och skyddsglasögon, för att undvika att få växtsaft på hud och ögon. Växtsaften kan i kontakt med solljus ge otäcka utslag.
Det viktigaste sättet att stoppa spridning är att ta bort eller klippa ned växten innan den sätter frö. Var försiktig med blomställningar och jordavfall som kan innehålla frön. Elda upp det eller släng som brännbart. Blad och stjälkar kan däremot komposteras.
Genom att tänka på hur du hanterar invasiva arter bidrar du till Agenda 2030-målet om ekosystem och biologisk mångfald.
Kontakt för den här sidan:
Senast uppdaterad: