På den här sidan har vi samlat frågor och svar om svensk socialtjänst och särskilt om LVU - lagen om vård av barn och unga. Det går också att följa länkar till aktuell information på 18 olika språk.
Informationen på den här sidan handlar om socialtjänstens arbete med barn och unga, här kan du ta del av information om hur socialtjänsten arbetar för barns bästa och du kan också läsa om lagen om vård av unga, LVU.
På den statliga myndigheten Socialstyrelsens hemsida finns utförlig information.
Frågor och svar om LVU - lagen om vård av barn och unga
Informationen är hämtad från Socialstyrelsen.
Vad är LVU?
LVU är en förkortning på en svensk lag som heter "lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga". Lagen ger det svenska samhället genom socialtjänsten möjlighet att skydda barn och unga som är under 21 år. Men den mesta hjälpen som socialtjänsten erbjuder barn och föräldrar är frivillig och då behöver socialtjänsten inte använda sig av beslut enligt LVU.
Hur länge har LVU funnits?
Den lag som gäller idag kom år 1990 men Sverige har haft lagar som har reglerat omhändertaganden av barn även tidigare.
När kan det bli aktuellt för socialtjänsten att omhänderta barn?
Ett beslut om omhändertagande enligt LVU baseras på att det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Det kan handla om missförhållanden i hemmiljön eller barnets eget beteende. Våld eller kränkande behandling från familjen är ett exempel, ett annat är att barnet själv utsätter sig för fara, använder droger eller begår brott. Ett krav är också att det kan antas, eller att socialtjänsten vet, att föräldrarna och barnet inte samtycker till vården.
Kan religion vara ett skäl till att ett barn omhändertas?
Nej, religion är inte en grund för ett omhändertagande av ett barn. Ett omhändertagande enligt LVU måste alltid utgå ifrån att det finns påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Det kan antingen handla om missförhållanden i hemmiljön eller att barnets eget beteende innebär risker.
Kan föräldrar som inte pratar svenska få tolkhjälp vid ett omhändertagande?
Ja. Socialtjänsten ska precis som andra svenska myndigheter använda tolk om man har kontakt med någon som inte kan prata svenska.
Hur går det till när socialtjänsten fattar beslut om omhändertagande av barn? Är till exempel polisen inblandade?
Det börjar med att socialtjänsten på något sätt får information om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Socialtjänsten har då i uppdrag att utreda barnets behov av stöd och skydd. Det arbetet utgår ifrån vad som är bäst för barnet.
Om barnet behöver skyddas och placeras akut och vårdnadshavarna inte lämnar sitt samtycke kan socialnämnden besluta om ett omedelbart omhändertagande. Det innebär att barnet tas om hand och placeras på en gång mot vårdnadshavarnas vilja. Domstolen avgör sedan om socialnämndens beslut ska gälla. Socialnämnden har, om det är nödvändigt, möjlighet att ta hjälp av polisen vid själva omhändertagandet.
Om situationen inte är akut men socialtjänsten ändå bedömer att barnet behöver tvångsvård lämnar socialtjänsten in en ansökan till domstolen. Domstolen avgör då om det finns skäl för vård med stöd av LVU.
Vad kan föräldrar göra om deras barn omhändertas? Kan de överklaga? Är omhändertagandet för alltid?
Ja, föräldrar kan överklaga beslut om tvångsvård av deras barn. Det är alltid en domstol som ska avgöra om ett barn ska omhändertas. Det beslut domstolen fattar kan föräldrarna överklaga.
Både barnet och vårdnadshavarna har rätt till ett offentligt biträde, vilket innebär juridisk hjälp som betalas av staten. Så fort tvångsvård inte längre behövs så ska den upphöra. Beslutet om tvångsvård ska övervägas eller omprövas av socialnämnden minst var sjätte månad.
Finns det risk att omhändertagna barn utnyttjas, eller till och med säljs?
Svenska myndigheter säljer inte barn. Risken för att placerade barn utnyttjas av någon är precis som för andra barn väldigt liten. Alla barn som placeras får en egen socialsekreterare på socialtjänsten som har i uppgift att följa upp hur barnet har det. Socialtjänsten har ett långtgående ansvar för att barn som är placerade har det bra.
Vad finns det för lagar och skydd som garanterar att omhändertagna barn har det bra?
Socialtjänsten har alltid ansvar för att placerade barn får god vård. Familjer som vill bli familjehem utreds av socialtjänsten och HVB (Hem för vård eller boende) måste ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som är tillsynsmyndighet för socialtjänsten.
Socialtjänsten ska också noga följa vården av placerade barn. I det ingår att prata med barnet, besöka barnet där han eller hon bor och att prata med familjehemmet eller personalen och barnets vårdnadshavare. Ett minimum är att beslutet om tvångsvård ska övervägas eller omprövas av socialnämnden var sjätte månad. Så fort tvångsvård inte behövs ska den upphöra.
I svensk lag står det att alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden. Det gäller också placerade barn. Personal i verksamheter som vänder sig till barn och unga måste genast anmäla. Personal på HVB som uppmärksammar missförhållanden och risker i vården om barn och unga är skyldiga att genast rapportera detta till ansvarig för verksamheten.
Hur många barn blir omhändertagna varje år i Sverige?
År 2020 fattades beslut om tvångsvård enligt LVU för totalt 3486 barn i hela landet. Då ingår både omedelbara omhändertaganden och andra beslut om vård enligt LVU.
Källa: Socialstyrelsens officiella statistik om socialtjänstinsatser till barn och unga år 2021.
Kontakt
Socialtjänstens mottagningsfunktion gällande barn