"Jag stöttar gamla människor"

Det första som möter mig när jag träffar Lisa Hemström inne på Ängen, på Södergårdens äldreboende i Kungsör är hennes glittrande glada ögon och positiva utstrålning. Jag träffar Lisa för att hon ska berätta för mig om sitt arbete som undersköterska, ett jobb hon haft mer än halva sitt liv. Men ett jobb som hon fortfarande brinner för – det märks i hela hennes väsen.

Lisa Hemström, undersköterska

Lisa Hemström, undersköterska

Berätta om din bakgrund, när bestämde du dig för att jobba inom vården?

Oj ja, det var tidigt! Redan som fem- eller sexåring satt jag och lekte med mina dockor och sa bestämt att sjuksköterska det skulle jag bli. Nu blev jag inte sjuksköterska och tur är väl det, eftersom det jobbet innebär för mycket pappersarbete för min smak, det är människor jag vill hålla på med.

Det hela började uppe i Sandviken där jag gick den tvååriga vårdlinjen på gymnasiet. Examen tog jag 1984 och direkt efter examen fick jag sommarjobb. Men året innan hade jag träffat min man, när han plockade upp mig som lifterska på sin motorcykel. Och det är alltså han som är orsaken till att jag hamnade i Västmanland. Jag flyttade ner till honom i Kungsör och fick ett ungdomsjobb på Köpings lasarett. Det jobbet var mer som en praktikplats så ganska snart såg jag mig om efter något annat. En dag gick jag helt sonika ner till föreståndaren på det som då kallades för sjukhemmet, och idag är min nuvarande arbetsplats, äldreboendet Södergården. Min fråga till föreståndaren var om det fanns något jobb för mig och inom en vecka ringde hon och erbjöd mig plats. Och på den vägen är det! Förutom ett års tjänstledighet då jag provade på att arbeta med en ny kommunal verksamhet med städning hemma hos ”pigga pensionärer” har jag blivit Södergården trogen.

Klicka på bilden för att läsa fler intervjuer

Vad händer under en vanlig arbetsdag?

Arbetspasset börjar tio minuter i sju, då nattpersonalen träffar dagpersonalen för att avrapportera vad som hänt under natten. Därefter startar dagen, precis som den gör i varje hem, med frukost. Vi dukar i ordning frukostvagnen men också ett bord där våra piggare pensionärer fixar mer själva med frukosten. Sedan får de boende som vill och behöver det, hjälp med diverse morgongöromål. En del är morgonpigga medan andra vill ha sovmorgon, så det är olika från person till person.

Ofta sker aktiviteter på förmiddagarna, till exempel musikunderhållning, och då hjälper jag de äldre att komma ut i samlingsrummet. Dagen flyter på med mat, hjälp med hygienen till de som behöver det, tvätt av kläder, lättare städning av de boendes rum och även dokumentation som jag gör i datorn. Hela tiden har jag pensionärernas eller de boendes bästa för ögonen. Detta är deras hem och det är deras vilja som ska råda. En så enkel grej som att få kaffe efter maten till exempel. De vid ”pigga bordet” sa vid något tillfälle att det vore gott med en kopp kaffe och – såklart – vi slår på en panna!

När dagen närmar sig sitt slut är det hjälp med sänggående som gäller. Även där styr varje person när han eller hon vill gå och lägga sig. En del följer vissa tv-program, som Mästarnas mästare till exempel och vill vara uppe längre.

I mina arbetsuppgifter ingår också att vara kontaktpersonal för en eller två boende. Då har jag en timme per vecka vikt särskilt för den personen. Då kan vi umgås lite extra, kanske fika tillsammans eller titta på foton eller läsa tidningen.

Vad är roligast med ditt jobb?

Som nummer ett – kontakten med de boende! Att kunna ge det där lilla extra. Jag tänker ofta att den här personen också har varit ung en gång, och hon eller han har så mycket att ge, så mycket erfarenhet. Att få ta del av detta, kanske genom att tillsammans titta på foton – det är fint. Och så utmaningen, om någon är lite svår, att lyckas få kontakt.

Sedan är det förstås att jag har så bra arbetskompisar!

Har du någon minnesvärd episod på jobbet, som du kan dela med dig av?

Åh, jag hade en ”gubbe” en gång. Han läste ofta en vers för mig där han med inlevelse deklamerar ”hur mycket han håller av mig”. Men så avbröt han sig alltid med glimten i ögat och sa ”Nej nu ljuger jag igen”. Och så skrattade vi gott båda två.

Vad ska du göra nu, när intervjun är slut?

Nu ska jag gå in och ha min kontakttimme. ”Min gubbe” har Parkinsons sjukdom och jag brukar ge honom fotmassage, det tycker han är så skönt. För ett par år sedan var vi flera här på Södergården som gick en utbildning i taktil massage, alltså en särskilt sorts beröringsmassage, och den kunskapen använder jag mig flitigt av.

Och med dessa ord i öronen och Lisas entusiasm i tanken lämnar jag Södergården för denna gång.


Kontakt för den här sidan:

Senast uppdaterad: 28 september 2016

Kontakta oss

Kungsörs kommun

736 85 Kungsör

Telefon växeln: 0227-60 00 00

E-post: info@kungsor.se

Organisationsnr: 212000-2056

Öppettider kommunhuset

Måndag-Fredag

7.30-12.00 och 13.00-16.30

Besöksadress:

Drottninggatan 34

Tillgänglighet och dialog

Lättläst

English

Lämna synpunkt

Om webbplatsen

Translate this page: