Kulturmiljö och kulturvärden i tätorten

Människan formar landskapet genom sin användning. De fysiska spår i landskapet som människan genom alla tider åstadkommer är vår kulturmiljö. Kulturmiljön hjälper till att förklara varför vår omgivning ser ut som den gör och varför regioner och områden uppfattas på ett visst sätt.

Bild på Kungsudden

Karaktären på ett landskap idag baseras till stor del på hur området använts historiskt och de naturgivna förutsättningarna. Det gäller såväl i landsbygd som i tätorter. Oftast kan man finna flera tidsepoker från förhistorisk, historisk och modern tid sida vid sida.

Spåren av människors användning kan läsas från stora strukturer som t.ex. orters placering i förhållande till varandra via mönster i landskapet t.ex. brukningsgränser och vägar ner till olika slags byggstenar i landskapet.

Kulturvärden i tätortens bebyggelsemiljöer

Centrumbebyggelsens historia och värden

Under 1500-talet växte bebyggelse fram på det område som kallades Kungsörs backe det vill säga den nordligaste delen av nuvarande Drottninggatan. Det var enkla timmerstugor som beboddes av dem som arbetade med kungsgårdens skötsel. Bebyggelsen växte så sakteliga söderut. En gästgivargård etablerades år 1658 intill ett livligt trafikerat vägskäl vid Kungsörs backe som redan sedan 1500-talet hade fungerat som torgplats. Platsen kom att bli ortens självklara centrum kringbyggt av hantverks- och handelsgårdar.

Den enkla timmerhusbebyggelsen bestod fram till 1800-talets första hälft då de i alla fall längs Drottninggatan fick ge vika för merstadsmässig träbebyggelse. I samband med denna omvandling erhöll Kungsör köpingsrättigheter 1907. En plankarta med terränganpassat gatunät upprättades 1918 och är den äldsta detaljplanen. Planen anvisade friliggande bostadshus i kvarteren och tätbyggda hus för kommersiella ändamål längs Drottninggatan, en struktur som alltjämt är rådande. Däremot fullföljdes aldrig planen på ett rådhus eftersom 1920-talets lågkonjunktur kom i vägen.

Då nästa högkonjunktur kom på 1940-talet uppstod bostadsbrist och trästadsbebyggelsen omdanades. Från 1950-talet uppfördes 3-våningshus med marmorklädda butiksfasader och putsade övre våningsplan med inrymda bostäder. Kommunförvaltningen inrymdes i ett ombyggt badhus och Stortorget utritades på stadsplanen från 1947. Centrum försköts från norra till södra delen av Drottninggatan och torgplatsen vid Kungsgatan upphörde att fungera på biltrafiken ökade på 1960-talet. Lastplatsen vid Sofiabrons fäste, byns andra knutpunkt, försvann då Sofiabron revs och de två stora hyreshusen i kvarteret Rex uppfördes.

I dag finns tvåvåningshöga fristående trähus kvar som rester av 1800-talets träbebyggelse nära korsningen Drottninggatan-Kungsgatan. Det stora, envåningshöga konsumhuset från 1962 avviker från övrig bebyggelse i form och präglar dagens centrumbild.

Drottninggatan med bebyggelse från 1940 och 50 talen utgör en skyddsvärd miljö i centrum liksom även Vattentornet, före detta Karlaskolan samt industrilokalerna i kvarteren Gjutaren och Drotten. Kung Karls kyrka med klockstapel åtnjuter särskilt skydd.

Modernismen i Kungsör

Den största delen av bebyggelsen i Kungsör har tillkommit under modernismens tid det vill säga från 1930-tal till och med 1970-tal. Flera starka industriföretag bildade ett bostadsföretag tillsammans med kommunen år 1947 för att på så sätt få möjlighet att erbjuda sina arbetare bostäder med god standard. Industriföretagen bidrog också med stöd till egnahemsbyggen.

Under 1950-talet blev omdaningen av centrum stor med byggande av trevåningshus i kvarteren runt Drottninggatan och det nya torget. Expansion av egnahemsområden på Prästgärdet söder om torget, Birkagatan och i Runna skedde under samma tid.

En stor ökning av lägenhetsbeståndet i Kungsörs skedde på1960- och 1970-talet. Då byggdes både kvarteret Häggen och kvarteret Rune. Samtidigt skedde en kraftig expansion av villabebyggelse i de östra och västra delarna av tätorten.

Glashuset vid Kungsgatan som uppfördes 1954 sticker ut från övrig modernistisk bebyggelse. Det 255 kvm stora huset var från början kombinerad bostad och utställningshall ritat av arkitekten Bruno Mathsson som hämtat sin inspiration från USA.

Skillingeområdet öster om Kungsörs tätort är ett fritidshusområde som började bebyggas på 30-talet då lagstadgad semester ifördes. Området är i stark omvandling till permanent bebyggelse.

Den industriella utvecklingen

Industrialismens utveckling har haft avgörande betydelse för tätortens utveckling. År 1905 sysselsatte fabrikerna i Kungsör 200 arbetare. I inventeringen ”Avtryck i den industriella utvecklingen 1998-1999” av som gjordes av Länsstyrelsen och Länsmuseet i Västmanlands län har länets industrihistoriska byggnader dokumenterats. I Kungsör pekas nedanstående fastigheter ut för antingen dess historiska eller estetiska värden:

  • Kungsörs bleckkärlfabrik tillverkade hem- och hushållsartiklar i plåt där den mest kända produkten var badrumsskåp. Företaget grundades 1893 och byggde så småningom en imponerande industrilokal längs Kungsgatan mitt emot station.
  • Flera armaturfabriker, Nordiska armaturfabriken , Sörbergs armaturfabrik och Svea var verksamma på orten. Sveas lokaler invid Karlaskolan är rivna men Nordiska armaturfabrikens lokaler invid Arbogaån finns bevarade.
  • Kungsörs båtvarv har genom sina internationella framgångar med kappseglingsbåtar placerat Kungsör på kartan. De håller fortfarande till i de lokaler som byggdes på 1930- till 40-talet.
  • Kungsörs ångsåg och snickerifabrik som tillverkade klädnypor av trä är en industri som har överlevt. Klädnyporna kom så småningom att tillverkas i plast. I dag heter företaget Kungsörs plast, är beläget i andra lokaler och producerar andra varor.

Fornminnen

I kommunen finns 733 registrerade fornminnen. Kungs-Barkaröområdet är fattigt på fornlämningar eftersom området är låglänt och torrlades först från 1300-talet och framåt.

De fornminnestätaste områdena i kommunen finns kring Kungsörs tätort och området från Torpa ner till Torpunga via Stenby. I Kungsörs tätort härrör lämningarna från bronsålder med gravkullar och skärvstenshögar, runsten från 1000-talet samt lämningar efter bebyggelsen runt Norra och Södra kungsgårdarna från 1500-tal. Torpaområdet är mycket rikt på spår från framför allt järnåldern men boplatslämningar från bronsåldern finns också i detta område. De äldsta spåren av mänsklig aktivitet finns i anslutning till kommunens högst belägna områden söder om förkastningsbranten vid Lockmora. Här har yxor från stenåldern påträffats.

Fyra kyrkor finns i kommunen varav Torpa är äldst och byggdes under den tid då landet kristnades på 1000-talet. Kungs Barkarö kyrka byggdes på 1300-talet intill Hovgården som på den tiden fungerade som kungsgård för Karl Knutsson Bonde. Även Björskogs kyrka började byggas på 1300-tal. Kung Karls kyrka i centrala Kungsör är yngst och stod färdig år 1700, tre år efter det att initiativtagaren Karl XI hade dött.

Kulturlandskapet i Kungsör

Kungsörs kommun består i grova drag av flackt slättlandskap i norr och småbrutet mosaiklandskap i söder. Mellan dessa båda landskapskaraktärer löper förkastningsbranten i öst - västlig riktning. Gränsen mellan skogs- och slättlandskap förstärks av E20 som löper parallellt med förkastningsbranten. Arbogaån, som tidigare fungerat som viktig transportled för både människor och varor, bidrar i kommunens västra del också till att skilja slätt från skog.

Kontakten med Mälaren märks på en del flacka marker runt Torpa men framför allt i tätorten Kungsör, vars centrala delar är belägna på rullstensåsen. Åsen som skär rakt genom kommunen i nord – sydlig riktning utgör ett blickfång i den norra kommundelens flacka landskap och skärmar effektivt av Mälaren från Kungs Barkaröslätten. I skogslandskapet gör den sig ständigt påmind då väg 56 följer åsens sträckning söderut mot Hjälmare sund.

Enligt den landskapskaraktärsanalys som tagits fram för Västmanlands län innefattar Kungsörs kommun delar av:

  • det sjönära landskapet,
  • slättlandskapet,
  • åsar och ådalar samt
  • det småbrutna mosaiklandskapet.

Kungsörs tätort omfattas av landskapstyperna sjönära landskap samt ås och ådalslandskapet. Valskogs tätort ligger i slättlandskapet.

Det sjönära landskapet

Det sjönära landskapet präglas av att det har varit sjöbotten med stort inslag av slätt och uppstickande åkerholmar. Växlingarna mellan storskaligt och småskaligt är snabba med t.ex. alléer, bryn och andra småskaliga landskapselement som bryggor för spridning mellan olika delar av landskapet. Inslaget av biologiskt rika skogar uppvuxna i övergivna hagmarker är stort. Värdekärnor för detta område är strandmiljöerna samt gamla lövträd i hagmarker, gårdsmiljöer m.m. Landskapstypen är en s.k. ”hotspot” för spridning av arter ut i de mer artfattiga landskapstyperna. Bebyggelsen präglas av herrgårdsmiljöer, små byar i sockencentrum samt fritidshusbebyggelse som vuxit upp under förra århundradets andra hälft. Den här landskapstypen är framför allt känslig för utbyggnad av bebyggelse vid strandkanten och på odlingsmark samt att lågproduktiva marker ställs om från jordbruk till biobränsleuttag.

Slättlandskapet

Slättlandskapet är flackt med långa utblickar över odlade fält men mycket få betesmarker. Området är mycket vattenfattigt och har skarpa gränser mellan skog och åker. De stora godsen som vittnar om att marken bringat goda inkomster är väl synliga i landskapet tillsammans med uppstickande kyrktorn. Landskapet är starkt fragmentiserat av stora åkrar, rationellt skogsbruk och de kommunikationsstråk som fungerar som barriärer i landskapet. Den biologiska mångfalden i området är låg och är beroende av invandring av arter från sjölandskapet för att upprätthålla artsammansättningen. Landskapstypen är framför allt känslig för igenplantering av jordbruksmark.

Åsar och ådalar

Åsar och ådalarna binder ihop de andra landskapstyperna. Åsarna är en torr och näringsfattig miljö som domineras av tallskog. De har på många ställen påverkats av grustäkter. Åsarna fungerar som spridningsvägar mellan de andra landskapstyperna. Särskilt viktiga är åsarna i jordbruksbygder eftersom de där kan vara enda växtplatsen för vissa arter. De har fungerat som kommunikationsstråk för både människor, djur och växter i urminnes tider. Denna landskapstyp är känslig för brott på det pärlband av livsmiljöer som finns, t.ex. genom nyetablering av verksamheter och boende.

Det småbrutna mosaiklandskapet

Det småbrutna mosaiklandskapet är väldigt växlande mellan skog och öppen mark. Här finns lerjordar, organiska jordar, hällmarker och åsar som skapar variation både i öppenhet och höjd. Vägnätet följer topografin och längs vägarna finns mindre byar och smågårdar lokaliserade. Vegetationen är växlande och många biologiskt rika miljöer finns. Småskaligheten gör spridningsavstånden korta och området kan betraktas som en ”hotspot” för biologisk mångfald. Landskapstypen är framför allt känslig för avfolkning, igenväxning och rationaliseringar i jordbruket.

Kontakt för den här sidan:

Senast uppdaterad: 08 december 2016

Kontakta oss

Kungsörs kommun

736 85 Kungsör

Telefon växeln: 0227-60 00 00

E-post: info@kungsor.se

Organisationsnr: 212000-2056

Öppettider kommunhuset

Måndag-Fredag

7.30-12.00 och 13.00-16.30

Besöksadress:

Drottninggatan 34

Tillgänglighet och dialog

Lättläst

English

Lämna synpunkt

Om webbplatsen

Translate this page: